hrgilbert

Yes, det är min kväll. Jag har precis öppnat den första follen och ska se på någon rolig film tänkte jag. Först vill jag skriva om en grej jag har kommit på mig själv med.

Varje gång jag är ensam känner jag någon form av en övergiven känsla. Det kan vara både bra och dåligt och det kommer vare sig jag är helt ensam och ska vara det en längre tid (typ som nu när Emil åker hem över helgen) eller om jag bara går ut och tar en cigg eller går ner till bussen.
Den där ensamma känslan.
Har jag en bra dag är det som en frihetskänsla och jag njuter av varje tillfälle och är tacksam över att jag lever. Dagar som är riktigt dåliga kan jag börja gråta för ingenting, jag känner mig som den mest ensamma människan i världen och undrar om mina vänner verkligen bryr sig.

Idag är något mellanting, jag mår prima och är egentligen peppad på livet men snön är här, det är mörkt och kallt. Inte ultimat för mig med andra ord. Idag känner jag mig inte övergiven men åsidosatt. Emil har åkt hem, alla mina vänner ska ut och festa ihop och här sitter jag. Utanför gemenskapen och gruppen, jag är 20 mil bort.