Hello there!

Åh! 
Jag kan knappt bärga mig till fredag klockan ett och samma dag fast halv nio. Vid ett kommer världens bästa Clibbe, vi har alldeles för många skratt att ta igen. På kvällen kommer Alex, jag saknar honom så det nästan gör ont! Fast på ett bra sätt :)
Jag och Clibbe satt och blev sentimentala igår, min fråga var "Vad har du/jag/vi gjort som Alex inte behöver få veta"? Sen konstaterade vi att det inte fanns något som var så farligt, sjukt värt att tänka tillbaka på de senaste tre åren av idioti!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0